Thindra <3
Tjohoppsan!
Var ett bra tag sen sist jag skrev något här jag vet. Lite dålig stil av mig men vad sjutton jag är bara människa och värderar andra saker lite mer :P
Iallafall
Den 26:e maj blev jag igång satt eftersom jag gått 42veckor över tiden plus några dagar.
Den 27:e låg jag på sjukhuset och visste inte vart jag hade röven någonstans o hade så sjukt ONT
Den 28:e såg barnmorskorna med övrig personal ingen utväg mer än ett kejsarsnitt plus att Thindra hade hamnat snett med huvudet i bäckenet.
28/5 - 2010 06.38 tittade min dotter ut. Jag önskar att jag hade varit vid medvetendet så att jag hade fått hålla henne direkt efter men var så väck av all lustgast o bedövningar m.m så dröjde ca 8-9 timmar innan jag fick se henne. Innan dess fick Andreas ta hand om henne och jag önskar att jag fick se han gråta så som han tydligen hade gjort... Den mannen har ju faktiskt känslor.:P
Hamnade på avdelning 44 i Lund dagen där på och fick inte åka hem förräns 31 maj.
Kändes så konstigt att komma hem igen. Nu ska man sköta allt själv och får inte hjälp av sjukhus personalen överhuvutaget.. Matning, blöjbytena m.m... Plus att jag själv fick ta spruter i magen 3 dagar efter hemkomsten(blondförtunnande). Var obehagligt som fan. Trots mina tatueringar så e jag faktiskt nålrädd:P... Sen mitt fina ärr efter kejsarsnittet har en kompress över sig som Andreas måste hjälpa mig o byta varje gång jag duschat. Går på piller fortfarande också (Naproxen och panodil)..
Har inte så ont som när jag var på sjukhuset men lite. Mesta dels i ryggen.:(...
Läkarna sa att på 6 veckor får jag absolut inte göra någonting.. vakren dammsuga,diska laga mat m.m.. Jag får endast bära Thindras vikt vilket är max gränsen.. Men tror ni jag lyssnar på dom?
Har fått energi nu som fan så vill bara göra en massa saker trots smärtan...
Gör det mesta endå själv eftersom A inte gör mycket.. tyvärr men allt känns helt konstigt nu efetr Thindras ankommst... Jag plockar undan o har mig o försöker göra så mycket som möjligt trots smärtan plus att jag ska ta hand om Thindra. Tidiga morrnar o sena kvällar .. massa blöjbyten plus ammning.. jag fattar inte hur jag orkar trots jag har ont... Känns som om folk tror jag ljuger om att jag har så ont..
Snälla låt dom också fläka upp din mage o sen sy igen o du ska förväntas kunna göra precis allt som du kunde innan du ens blev gravid... Och detta är menat åt exakt en person och du vet mkt väll att jag syftar på dig..
Hade fan inte skadat med extra hjälp.. känns som om man är ensam med o sköta rubb o stubb..
Som sagt allt är konstigt och jag vettifan vart vi är på väg...
Kan ens kännslor tillhöra någon annan så pass mycket att dom försvinner för den som hade dom först .. Att man inte kan dela upp dem till varje person?
Älskar min lilla prinsessa över allt annat. Jag klarar detta själv.
<3<3<
3
Var ett bra tag sen sist jag skrev något här jag vet. Lite dålig stil av mig men vad sjutton jag är bara människa och värderar andra saker lite mer :P
Iallafall
Den 26:e maj blev jag igång satt eftersom jag gått 42veckor över tiden plus några dagar.
Den 27:e låg jag på sjukhuset och visste inte vart jag hade röven någonstans o hade så sjukt ONT
Den 28:e såg barnmorskorna med övrig personal ingen utväg mer än ett kejsarsnitt plus att Thindra hade hamnat snett med huvudet i bäckenet.
28/5 - 2010 06.38 tittade min dotter ut. Jag önskar att jag hade varit vid medvetendet så att jag hade fått hålla henne direkt efter men var så väck av all lustgast o bedövningar m.m så dröjde ca 8-9 timmar innan jag fick se henne. Innan dess fick Andreas ta hand om henne och jag önskar att jag fick se han gråta så som han tydligen hade gjort... Den mannen har ju faktiskt känslor.:P
Hamnade på avdelning 44 i Lund dagen där på och fick inte åka hem förräns 31 maj.
Kändes så konstigt att komma hem igen. Nu ska man sköta allt själv och får inte hjälp av sjukhus personalen överhuvutaget.. Matning, blöjbytena m.m... Plus att jag själv fick ta spruter i magen 3 dagar efter hemkomsten(blondförtunnande). Var obehagligt som fan. Trots mina tatueringar så e jag faktiskt nålrädd:P... Sen mitt fina ärr efter kejsarsnittet har en kompress över sig som Andreas måste hjälpa mig o byta varje gång jag duschat. Går på piller fortfarande också (Naproxen och panodil)..
Har inte så ont som när jag var på sjukhuset men lite. Mesta dels i ryggen.:(...
Läkarna sa att på 6 veckor får jag absolut inte göra någonting.. vakren dammsuga,diska laga mat m.m.. Jag får endast bära Thindras vikt vilket är max gränsen.. Men tror ni jag lyssnar på dom?
Har fått energi nu som fan så vill bara göra en massa saker trots smärtan...
Gör det mesta endå själv eftersom A inte gör mycket.. tyvärr men allt känns helt konstigt nu efetr Thindras ankommst... Jag plockar undan o har mig o försöker göra så mycket som möjligt trots smärtan plus att jag ska ta hand om Thindra. Tidiga morrnar o sena kvällar .. massa blöjbyten plus ammning.. jag fattar inte hur jag orkar trots jag har ont... Känns som om folk tror jag ljuger om att jag har så ont..
Snälla låt dom också fläka upp din mage o sen sy igen o du ska förväntas kunna göra precis allt som du kunde innan du ens blev gravid... Och detta är menat åt exakt en person och du vet mkt väll att jag syftar på dig..
Hade fan inte skadat med extra hjälp.. känns som om man är ensam med o sköta rubb o stubb..
Som sagt allt är konstigt och jag vettifan vart vi är på väg...
Kan ens kännslor tillhöra någon annan så pass mycket att dom försvinner för den som hade dom först .. Att man inte kan dela upp dem till varje person?
Älskar min lilla prinsessa över allt annat. Jag klarar detta själv.
<3<3<
3
Kommentarer
Postat av: erica
vad är det som händer? vad sysslar han med?? ring om det är något..
Trackback
