madeoslalussch

varför??... den frågan ställer säkerligen fler än 10 miljoner människor sig varje dag.. varför??.. varför just nu? varför just jag? varför inte du? och varför inte sen?..är jag ensam? har jag någon med mig? förstår någon mig?. kommer jag hamna här igen? Hur hamnade jag här ifrån första början? e det fel på mig? kommer det blir bra? vad är bra egentligen? Vill jag detta?.. saknar jag inte det gammla? vill jag tillbaka? kommer jag bli emot tagen som förr?..jag kan fortsätta men det leder ingen vart med alla dessa frågor...jag får ju aldrig svar på dom...
Du fick mig och öppna ögonen, du fick mig o faktiskt mogna, du har fått mig till en jävla massa saker och nu.. nu kan jag verkligen se det.. se mönstret. Jag kan inte gå tbx till något som inte passar mig längre... där är inget och hämta.. De flesta är inte på samma trappa som jag.. och att gå tbx till någon som jag känner att jag inte platsar, funkar tyvärr inte.. ibland men inget jag kan leva med...du har fått mig till den nivån jag är på idag.. ska du helt plötsligt bara försvinna står jag ensam där och alla andra cirkulerar som yra höns runt omkring mig.. med dig är vi iaf två... då känner jag mig inte så ensam. Så ensam som jag kännt mig idag har jag inte gjort sen thailand resan. där kände jag att .. jag platsar inte där.. jag vill bryta mig loss.. komma här ifrån och exakt likadant känner jag nu.. har jag någon med mig på min resa nu eller ska jag stå där själv igen?kommer jag klara av att stå där själv igen? Ibland när vi inte kommer överens och världen är sur får jag en sån lust att gå tbx till hur jag var innan och bara totalt skita i vad som heter "oss" men hela tiden kommer jag till en punkt.. e ju tack vare dig jag e som jag är nu... och äntligen trivs jag med mig själv..trvides inte fullt ut då som jag gör nu. Och jag e dum om jag går tbx till något jag ej trvis 100% med. Så varför ens faller jag i gropen igen och börjar tänka där? jo för det är enklast för jag vet att de e lättare att falla tbx än o försöka fixa problemen..och tror många tänker så...men nu kan jag inte gå runt dem längre, jag måste ta itu med vart enda ett för dem tär på mig. och jag måste börja med oss... jag vet du inte klarar av att sitta ner o prata face to face men det är ett måste nu .. nu har allt gått för långt och varken du eller jag mår bra utav detta.. och jag hoppas du kan åtminstone för ONCE ge vika o förstå mina handlingar, mitt humör, mina åsikter, mitt tyckande.. Vi springer just nu bara runt och trampar på varandra.. är det ett förhållande du vill ha? är iaf inget jag vill ha... vill hang som får mig o vilja leva för,vilja stiga upp om morgonen. Vill inte behöva stiga upp o hoppas på att de kommer bli en bra dag, hoppas vi ej bråkar, hoppas han inte tänder till om han missförstå mig. Jag ska inte behöva vara rädd för o trampa fel för att sen en hel dag ir några dagar fram över ska bli skit..Vi e så bra med allt annat och det går ihop. varför kan vi inte lösa det som par gör? på ett vuxen sätt?.. och än en gång? vi kanske inte är där inu då?.. sluta se mina fel o berätta hur du känner.. du är inte en 5 årig bölig jävla unge om du öppnar dig för mig.. det visar iaf att du bryr dig,, att du har känslor för nu.... e du en robot eller människa med känslor?

Tid för en tro och tid för en evig hamn