Ett tag sen!
Gud vad tiden går fort!
Sist jag bloggade var väll typ i jan - feb!
Vet inte vad jag ska skriva iheller för använder mig mkt av bilddagboken och facebook.
Är i vecka 37 nu och ca 20 dagar kvar till BF. Känner på mig att jag kommer gå över tiden med 1-2 veckor och det är inte kul.
Har gått upp 6-7 kg nu så har lagt på mig sen sist jag skrev/bloggade.
Har flyttat ihop med A också och köpt en massa möbler.
Allt står lixom klart tills vår lilla tös kommer till världen, och det känns skönt. Inget stressande alls förutom att vagnen inte är inköpt än men det sker nog denna veckan :P
Hmm mår mycket bättre nu men alla har väll sina upp o ner dagar. Just nu känns det som varje dag är en neråt dag.. Tror det är hormonerna som bråkar med mig. Känner mig smått ensam ibland och ledsen på något sätt.. Kanka för att jag faktiskt inte har något här uppe eller någon mer än A nära mig.. jag vet inte men samtidigt trivs jag skit bra.. Äh det blir förändring när hon tittar ut, får vi iallafall hoppas :P
Var och lämnade lever och gall prover idag. Har fått sån jävla klåda på kroppen imellan åt så de skulle ta reda på om något var fel. Är det de skulle jag få medicin och i värsta fall kan de sätta igång förlossningen nu.
Barnet e ju som sagt klart nu och bara lägger på sig en massa vikt och räknas inte som förtidigt född heller så på sätt o viss hoppas man lite innerst inne att det hade varit en aning allvarligt så att de fick starta förlossningen..:P
Efter det körde vi inom vellinge o käkade frulle ihop med farmor. Idag såg hon mkt mer gladare ut än dem andra gångerna man träffat henne. Hon ser så sorgsen ut och det ger mig dålig samvete.. Dålig samvete för något jag inte kan göra något åt eller egentligen kan sätta ett finger på varför hon är så sorgsen.. Vad spelar egentligen in? Farfar är aldrig hemma, Amanda går bort och strax där efter flyttar jag. Äh ....
Körde upp om kyrkogården med och tände ljus för Amanda och det kändes som om man bara var där o tände ett ljus.. för vem typ?.. Inte för henne.. kan fortfarande inte fatta det. 7-8 månader har gått och det känns så overkligt. Man grubblar o håller på varje dag när man ser hennes foto. Ett sätt att inte gräva ner sig kanske...
Körde inom lunds kyrkogård på vägen hem så Älsklingen fick hälsa på sin farmor. Han hade inte varit där på 10-15 år. Ett under att han mindes halvt om halvt vart platsen var med alla dom stenarna som finns där.
Tänker inte skriva ut här om varför jag e stolt över honom, men STOLT är jag.
Kan man visa en sådan sida som du hjärtat så glänser man utåt<3
Nej nu e jag hungrig.. falukorv med makisar får det bli:P
Tjohej!!
Sist jag bloggade var väll typ i jan - feb!
Vet inte vad jag ska skriva iheller för använder mig mkt av bilddagboken och facebook.
Är i vecka 37 nu och ca 20 dagar kvar till BF. Känner på mig att jag kommer gå över tiden med 1-2 veckor och det är inte kul.
Har gått upp 6-7 kg nu så har lagt på mig sen sist jag skrev/bloggade.
Har flyttat ihop med A också och köpt en massa möbler.
Allt står lixom klart tills vår lilla tös kommer till världen, och det känns skönt. Inget stressande alls förutom att vagnen inte är inköpt än men det sker nog denna veckan :P
Hmm mår mycket bättre nu men alla har väll sina upp o ner dagar. Just nu känns det som varje dag är en neråt dag.. Tror det är hormonerna som bråkar med mig. Känner mig smått ensam ibland och ledsen på något sätt.. Kanka för att jag faktiskt inte har något här uppe eller någon mer än A nära mig.. jag vet inte men samtidigt trivs jag skit bra.. Äh det blir förändring när hon tittar ut, får vi iallafall hoppas :P
Var och lämnade lever och gall prover idag. Har fått sån jävla klåda på kroppen imellan åt så de skulle ta reda på om något var fel. Är det de skulle jag få medicin och i värsta fall kan de sätta igång förlossningen nu.
Barnet e ju som sagt klart nu och bara lägger på sig en massa vikt och räknas inte som förtidigt född heller så på sätt o viss hoppas man lite innerst inne att det hade varit en aning allvarligt så att de fick starta förlossningen..:P
Efter det körde vi inom vellinge o käkade frulle ihop med farmor. Idag såg hon mkt mer gladare ut än dem andra gångerna man träffat henne. Hon ser så sorgsen ut och det ger mig dålig samvete.. Dålig samvete för något jag inte kan göra något åt eller egentligen kan sätta ett finger på varför hon är så sorgsen.. Vad spelar egentligen in? Farfar är aldrig hemma, Amanda går bort och strax där efter flyttar jag. Äh ....
Körde upp om kyrkogården med och tände ljus för Amanda och det kändes som om man bara var där o tände ett ljus.. för vem typ?.. Inte för henne.. kan fortfarande inte fatta det. 7-8 månader har gått och det känns så overkligt. Man grubblar o håller på varje dag när man ser hennes foto. Ett sätt att inte gräva ner sig kanske...
Körde inom lunds kyrkogård på vägen hem så Älsklingen fick hälsa på sin farmor. Han hade inte varit där på 10-15 år. Ett under att han mindes halvt om halvt vart platsen var med alla dom stenarna som finns där.
Tänker inte skriva ut här om varför jag e stolt över honom, men STOLT är jag.
Kan man visa en sådan sida som du hjärtat så glänser man utåt<3
Nej nu e jag hungrig.. falukorv med makisar får det bli:P
Tjohej!!
